wonky fish party

"At night, aaall the ugly fish come out." var vad Alan Davies hade att säga om ämnet bioluminesence på QI. Det är så man nästan vill ut och nattsnorkla. Pilotfish!

Rainbow, Victoria, Australia

Letar efter platser. North Kilttown verkar inte vara en riktig plats, men dessa är:

Rainbow
Jeppoon
Townsville
Eaglehawk
WAGGA WAGGA!

Australien är uppenbarligen ett spektakulärt land, jag känner att jag måste till någon av dessa platser någon gång i livet.

Jag skulle garanterat skrattat mig ner på golvet om jag fick höra Marshalls fisklista, staplade ord är en hög form av komik! Komik i högform. (Hög av komik, hög på komik, högerkomik (om man står till vänster om den, inte politiskt) 11:41 29/6 EO)


7 min

7 min kvar på min lunch. Jag skriver ett inlägg så Flamingoens ansiktsbok inte tar skada.

Jag googlade mulleimagen och hela första sidan är bara träffar på bananloggen. Söker man bilder är alla härifrån förutom den allra sista.. som ser ut att vara av en aningen pornografisk natur. Anser detta vara en seger!

4 min


BUdskap

Inte för att göra reklam för något som råkar vara en större kedja av fikarelaterade affärer, men detta var nog Bästa Kaffet sen Traditionella Torsdagslatten med Chels i Japan.

Det var en kass dag, men min kaffemugg hade ett budskap:



Kaffemänniskor är knäppa.


Sen åkte vi till Norge.




Och snart slutar jag jobbet som gav mig den här faxupplevelsen:


What a crazy random happenstance!

Dr Horrible's Sing Along Blog kom och gick. Joss Whedon & vänner hade gjort en liten serie på tre avsnitt som de la upp på en hemsida en vecka, sen kommer DVDn ut. Kan ni tänka er; Joss Whedon, Neil Patrick Harris och Nathan Fillion i samma lilla nördiga superhjältemusikal! Fantastiskt extramaterial har utlovats. Joss + kommentarspår = utmärkt extramaterial.

Dr Horrible & Captain Hammer.

I alla fall, så fick man annat att tänka på än att Dr Horrible försvann igen måndag morgon. I kronologisk ordning: broderns födelsedag, födelsedagsfirande, Hammenhög och live med Pontus Snibb, Häälsingborgsfestivalen, Kaizers Orchestra, galen tunna.

Utsikt.

Min utsikt från biljettbordet i Hammenhög.. Najs, n'est pas. Jag gjorde två viktiga observationer av mänskligt beteende över kvällens gång, som jag ska presentera i punktform som följer:

1) there's no pleasing some people. Har man en dag inte en stämpel att stämpla folks händer med när de betalar inträde så kommer de garanterat att a) fråga efter en stämpel, b) skoja om att de inte kommer att få komma in igen när de går på toa, och c) skoja om att de måste betala en gång till varje gång de lämnar området och vill komma in igen. Har man sen en stämpel nästa gång, så kommer (samma?) folk garanterat: a) tycka att det är lite fånigt och onödigt, eller b) inte på några villkor vilja ha en stämpel, och c) skojfriskt håna systemet på olika vis påminnande om punkt 1.b och c. There is no pleasing people, och folk gillar att skämta om saker hur de än ligger till. Vilket är ganska trevligt.

2) generellt är folk av uppfattningen att sitter man och kladdar på ett papper så är man fruktansvärt uttråkad, när sanningen snarare är att har man en penna (alltid) och ett papper (jojomän) inom räckhåll så är det fysiskt omöjligt att vara uttråkad. Det är en tråkighetsbortmanande akt, helt enkelt, inte ett tecken på leda. Pontus uppmärksammade mitt pengamonster på finansprotokollet och drog direkt slutsatsen att jag hade varit less på att sitta för mig själv och vänta på publikum. "Nej, lite lugnt var det väl ibland", fick jag ur mig i farten, men vad som borde kommit ut är ju helt klart; "kan ju inte ha ett pengapapper utan ett vaktmonster, se så glad han är."

Tunna och gasmask.

Sen var det Kaizers Orchestra. Skrålade med i Resistansen som vanligt, när Janove fick för sig att låta oss ta över precis där, där det är helt omöjligt att sjunga med, eftersom han sjunger ihop sista delen av en rad med första delen av nästa på ett sätt som gör att man helt tappar vad det är man sjunger om. Speciellt när man är några hundra svenskar & danskar som inte har hans begåvade tunga. Bra sak med Janove är att han alltid lyckas se både lite stolt och glad ut samtidigt som han försöker ge sin publik besvikna blickar. Den som var mest i vårt blickfång, där vi hamnade lite på sidan längst fram; Geir dansade runt en hel del och var sitt vanliga glada jag, man borde börja pusha för att han ska sjunga några av sina låtar igen. Börja en namnlista, eller något. Heja Dr Mowinckel!

Efter konserten frågade vi om vi kunde få en tunna. Nej sa de, de skulle användas till något hemligt. Några andra ville också ha en tunna, men gav upp när vi blev utschasade från tältet. Skam den som ger sig sa vi och slog läger utanför backstageområdet. Efter någon timme eller så började bandet droppa ut. Pratade lite med Janove (ja, se så nonchalant jag presenterar händelsen) om viktiga samtidsfrågor som vädret och tack för trevligheter. När vi väl fick tag på en norsk roadie gav man gärna bort en tunna, och vem stod inte där och rökte, om inte Terje? Tack så jättemycket, helt fantastiskt, sa jag och tog i hand och smilade.

"Terje," sa Killmastern, och tog Flamingoen i hand. "Annalotta," sa Flamingoen. Angenämt.

Nu står tunnan i mitt rum, efter lite ommöblering. Den är benpen.


Janove charmade publiken och utmanade oss att skicka upp en fotboll så skulle vi få se på talang. En man med många strängar på sin lyra och bollar i pumporgeln. Det började med att han skulle säga något fint om Helsingborg, och Geir gick fram och förmedlade något till honom. Hellraisern säger att Henke kommer från Helsingborg, stämmer det? Jubel!


Sen sa han något mer som jag inte tror någon förstod. Jubel! Sen spelade de Maestro. Kan nog inte bli så mycket bättre än så.

dig it

Upprrrrivande tanke: för varje fantastisk film och varje underbar tv-serie, med massa fantastiska karaktärer och skådespelare och manus, så finns det ännu mer som aldrig kommer ses av någon annan än de som en gång valde att klippa bort det. Om jag får något att säga om saken borde framtidens DVD-extramaterial minst innehålla följande:

¤ allt råmaterial efter första klippningen.

¤ kommentarspår av (enskilt eller sammanställda enligt följande former; a+b, a+c, a+d, a+e, a+h, b+f, alt. egen passande kombination);
a) regissör
b) skådespelare (plural)
c) manusförfattare
d) ljussättare
e) scenograf/rekvisita/smink/garderob
f) statister! (jajamän!)
g) producenter
h) second/alt. unit regissörer/övrig alt. unit

¤ castingvideos och filmade repetitioner

¤ behind the scenes

Ja. Kort sagt; det skola vara så mycket nördigt jonk på extradiscen att jag må förstöra min favoritfilm så mycket det bara går med faktaöverdos och material icke värdig färdig produktion om jag så önskar.

Vad som dock blir totalt bannlyst från DVD-extramaterialet när Elin är SUPEME LEADER OF THE WORLD är:

¤ spel, VEM SPELAR SPEL MED DVD-FJÄRRKONTROLLEN? I ASK YOU!

¤ "theatrical trailers", ett annat ord för "lågbudget-DVD". Fair enough, vi kan inte alla producera filmer värdiga 4-disc special extended director's cut collector's NERD edition, men varför skulle man vilja se trailern för filmen man precis köpt på DVD? Eller trailern för andra filmer. Trailers ska bli bra, enligt bilaga 1, eller DÖ.

¤ gömda saker. Kul när man hittar dem, men annars bara elaka.

¤ "featurettes". Annat ord för "två sekunders extramaterial fult ihopklippt med en osmaklig låt över all dialog". Se listan med extramaterial som bör ersätta detta gräsliga påfund.


Ovanstående pseudomanifest erkänner att genres som tecknade filmer och filmer som helt eller i högre grad består av animation ej kan appliceras till dess lagar & bestämmelser. Sådana produktioner brukar å andra sidan ha det tillräckligt fett för att koka ihop skapliga extramaterial som det är.



Lite Stanley (Shia LaBeouf) och Hector (Khleo Thomas) från Holes som uppmuntran!


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
(Bilaga 1: Trailers - get changin' or get the hell outa 'ere
En 4-stegsguide till en Elin-certifierad trailer.

Steg 1: sluta ljug. F.ex. klipp inte ihop scener till något de inte är.

Steg 2: genrebestäm filmen genom trailen korrekt. Dvs, sluta få alla filmer med en större budget att se ut som ZOMG ACTION med snabbt ihopklippande av annars actionbefriade scener.

Steg 3: berätta för jisse nam inte hela handlingen i 30-sekunderstrailern. "Jaha, nu behöver jag inte se den filmen" är inte en bra reaktion på en trailer.

Steg 4: släng din gamla trailer i soptunnan och lägg en extra dag på att spela in nytt material som på ett lustigt och sanningsenligt vis återspeglar humöret och stämningen i din film. Eller klipp ihop material du redan har, men håll fast vid biten rörande sanning och återspegling.)


Nästa veckas översittarhörna kommer beröra packetering. Tills dess en väldigt god natt, godnatt!


Hubbe! Prinsessan har blivit kidnappad!

Vi röjer & petar på saker här hemma. Förra veckan vaknade jag till samtal bak väggen om LP-försäljning och när jag gick upp bars två golvhyllor med skivor ut till en liten bil som blev alldeles väldigt full. Jag tog dramatiska bilder genom fönstret av avfärden och betedde mig skumt av liten anledning som jag inte kan sätta fingret på. Idag gick jag genom en kasse med böcker som ska till Emmaus. Snodde åt mig en Snobbenbok (jag vet inte) och en Ulf Stark. Jag bär på en ytterst oresonlig ovilja gentemot Ulf Stark, och i synnerhet då den här boken. Så jag tänkte ta tillfället i akt att battla mina demoner och läsa min ungdoms skräckhistoria. Onödiga pinsamheter var min fiende på den tiden, Dårfinkar & Dönickar är en lång rad av de mest onödiga pinsamheter jag någonsin skådat, tror jag. Eller så minns jag det hela oredigt. Den svenska ungdomsromansvärlden kräver återupprättelse.

Idag utspelade sig den sista akten av ett långt epos. Året var det fjärde av det andra årtusendet efter påstådd Kristu födelse, och Paul Bettany var på tapeten i undertecknads hjärna, när en till synes särdeles fånig film om tennis lössläpptes i världen. Den dagen svor jag dyrt och heligt vid den kvalitativa fjärdedelen av min DVD-kollektion, att helst inte betala ett öre för att se Wimbledon, men att jag en dag, gudarna till trots, faaanimig skulle se den. Idag, fyra år senare, gick den på TV3. Bandet var preppat och planen var att se och njuta i dunkel ensamhet, istället urartade osedligheterna till en familjesituation. Aah, trollen stapplade ut ur grottorna och blinkade i den skarpa solnedgången.

Bror Paul var trevlig som alltid. Kirsten Dunst har väl sjunkit i mina ögon till en nivå av mer... comme si comme sa, som fransmannen hade sagt om han hade varit på riktigt. Men men. Berättarstil som övertygade, efter ett tag, trevlig kameraföring. Gott nock underhållande manus. Bror Paul fick blonda barn med MJ. Helt klart levde denna sportfilm upp till mina förväntningar och farhågor. En Mycket Trevlig Afton.

(Mina hittills diskreta smaksynder står och fingrar på garderobsdörren!)



"I'm not handicapped, I have you," sa han som spelar the Kid i Blazing Saddles till sin svarta kompis i den filmen där han är döv och hans kompis är blind och de har glass på huvfudet på slutet som jag bara sett andra halvan av tre gånger nu. (Gene Wilder till Richard Pryor i See no evil, Hear no evil, red. anm.).


fjärran moln & fjør

Om en stund i midsommar.









Två medelålders midsommarfirande promenadtagande par gick förbi mig på stranden i Påarp, norr om fjället. Jag lyssnade på Janove som predikade i Köpenhamn och använde upp allt mitt kamerabatteri med vågor upp till knäna och solen bak molnen och regnet i horisonten. De önskade mig en glad midsommar. Jag hörde dem inte först, hade fullt upp med balansen och vinklarna och halleluliat. Jag var helt i min egen värld, sa jag. Det är väl härligt att man kan vara det ibland, sa de, och såg väldigt glada ut. Ofta är ensamma små platser och enkelt välbekant okänt folk bäst i hela världen.

Dagens musikhörna är, föga överraskande, norsk (et, un peu kaizeresque, je (ne) suis (pas) desolé). Hade ett grundläggande genombrott med Ompa till du dør här om dagen, det var micket spinnande, och förklarade en hel del. Mann mot Mann och Død Manns Tango finns inte på Ompa! Hur länge har jag ägt Ompa? Närmre fem månader, skulle jag tro. Hur mycket har jag lyssnat på den? En hel del massa mycket skulle jag tro! Jajamän! Likväl, på något sätt lyckades jag helt missa att CDn saknade två spår som fanns i foldern med filerna som Flamingoen hade rippat från systen hennes CD (sann historia!). Død manns tango var en av mina favoritlåtar när jag hade min Ompa-period runt jul, och på något sätt lyckades jag blanda ihop texten med Bris, helt missa att Mann mot Mann saknades, och både omsorgsfullt och väl gå igenom hela albumets texter utan att reagera på att fjøret och upptäcktsresandet var nowhere to be found. Detta måste tas upp med Flamingoen när hon återvänder, hela affären är ju på en höft lika intressant och värdig att uppmärksammas som gången jag hittade ett MWEEP på Maestro som inte skulle vara där.


Så. Slutnördat. UP, UP AND AWAY! 


Gje meg en finger og eg tar en arm

ein gasmask

Ein gasmask da, bra att ha. Nu står allt lite stilla, det borde rusa fram och tillbaka och runt runt runt, men det står mest stilla. Om inte alls länge är jag i Japan. Hugaligen & hurra.


"Du ger dem lillfingret, de tar hela klon," sa Sebastian om tonåringar i Lilla Sjöjungfrun.

haja kvein är du upptagen?

När jag kom hem.

Så var man hemma igen. Man har städat och petat runt saker i en liten vecka känns det som. Man har det akademiska livet som otåligt står utanför dörren och kollar på klockan. Man har adressändrat. Man lyssnar på Kaizers, å dä, dä ä najs. Man ska gå nu, och man ska äta sushi så det sprutar ur öronen.

Flyttdag 2.

EIN KLEINE HAIKU av Flamingoen:

IDAG FLYTTAR KVEIN

HUR FÅR HON PLATS I BILEN?

VINDSFÖRRÅD!


dröm #1

Jag skulle gå på bio med min mamma, bror och hans vän, minns inte vilken, men det var nog den som pratar mycket. Vi ville se en bra film, men fick biljetter till en dålig uppföljare, men vi gick och handlade lite godis likväl. Affären var full av godis, men de tog bort allt för det var någon sorts högtid som hade slutat... de andra hade fått tag på lite ditt och datt i sötsakkategorin, men kvar fanns bara en stor skinka. Jag köpte den inte. På parkeringen satt det någon utan hår i förarsätet på bilen framför oss, vi körde förbi och det var Helge. Jag snurrade runt i baksätet och vi gjorde det klassiska minspelet:

Helge: o_o
Elin: O______O
Helge: o_o
Elin: 8D
Helge: :D

Jag vinkade som en galning och sa "mamma mamma, Helge i bilen!" Hon tyckte att vi skulle vända och åka tillbaka och prata med honom, men det tyckte inte jag. Vi gjorde det ändå och Annalotta kom med. När vi kom tillbaka var bussen där och resten av bandet och ett väldigt alternativblondt fan. Vi hälsade ordentligt på Helge och lite grann på de andra, men mest bara vinkade återhållsamt för de var lite reserverade och på väg någonstans. Ses i Malmö, sa vi och vinkade lite till.

Med tanke på att jag inte har kontroll över mina drömmar, antar jag att det kunde varit värre. Tar man bort lite drömkonstigheter och själva situationen så var det i grunn och bånn en repris av verkligheten. Jaja. Första Kaizerdrömmen, kan bara gå nerøver nå.

image7

Packade ner mina CDs i två pappkassar igår. Nu först blev det väldigt tomt på min hylla.

"It's like a seven layer lie pie... it does not taste good!" sa Ellen om lögner, sann historia.

Ekspansjon og stilpluralisme

Ikväll ska jag packa ner det mesta av det sista tingle tanglet, var det tänkt. Imorgon ska jag prata med studentservice om ett kryptiskt mail jag fick idag, alltid lika kul! Högre ort är av uppfattningen att jag ska studera musikvetenskap III i Växjö till hösten. Lycka till med det, Strömsund!

image6

Øyvind: "bluesrock, jazzblues... jazzrock.... eller rockblues."
Terje: "du taler med kløvd tunga."
Øyvind: "næ."
Terje: "jo."
Øyvind: "eg gør ikke det."
Terje: "jo."

Sa Terje och Øyvind om genreproblematik i VEGA-DVDns gömmor, en stående, slående, enastående distraktion vid studier av... jazz... och blues.

dramaturgi & flow

image4

Läste ut Doppler igår. Gick och handlade idag och sa lite ajö till skogen. Den dramaturgiska kurvan säger att akt ett är introduktion, akt två etablering, akt tre eskalering och klimax, och akt fyra lösning och avrundning, jag är en akt två-människa, jag vurmar för akt två. Doppler är mest en lång akt två, och det gjorde mig oanat ganska orolig... mest är det fantastiskt. Men också oroligt. Hur mycket akt två den än är, så har den fortfarande början och slut, och där emellan sker förändring. Ho ho, så välformulerat av mig.

Jag får nog ta och läsa den igen, helt enkelt.

image5

"mandolinsolo... og litt sånn slow sexy dance flow groove", sa Janove om Enden av November.


finner ingen lycka bland tunna grenar

Gick till biblioteket vid nio och satt en stund och snurrade på en stol, för till synes varenda dator i hela byggnaden genomgick någon sorts pubertal fas, identitetssökande, felsökande, reboostifiering, reinkarnering... jag tog det med ro, kaffe och en snurrig stol. Sen gick jag till den bortre delen av biblioteket och fann att de datorerna var mycket mer mogna av sig. Så från och med idag är musiketnologin avklarad! Sa ajö till säkert tre pers i min klass, de får föra budskapet vidare om någon undrar. Jag är inget socialt geni när det kommer till stora avsked, eller stora sociala vad som helst, det är del av min skinande charm.

image3

"Finner ingen lycka bland tunna grenar" sa Salouh i deras låt Marken. När jag blir stor ska jag ha björk och bok och kastanj i mitt liv.


så gott som där

"STA TRAVEL LUND SWEDEN is pleased to deliver your complete travel itinerary through Sabre® Virtually There®."



Låter bra, n'est pas? Mailet har dock ingen bifogad fil som heter "BILJETTER HÄR", och eftersom oro håller logik gisslan med kuddar och obegripligheter skulle jag ha föredragit något åt det hållet. Men det har en länk. Som har en knapp. Som säger "e-ticket reciept". Gott nock!



(Att ha bob hund-Thomas som skriker "JAAA!" på huvudet är upplyftande och angenämt. Här ska inhandlas en latte och skrivas så det glöder om cajunpepparn.)


det är nu, det är nu det börjar

Igår bokade jag flygbiljett till Tokyo och sparade en bild av noshörningar som får popcorn i huvudet på en biblioteksdator. Jag hade nog tänkt ta bort den innan jag gick, men man kan ju inte komma ihåg allt här i livet.


image2
















"Alla utom jag vet hur det ska gå, hjäääääääääääälp", sa bob hund i Trallala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss, som helt klart skulle vara ett viktigt inslag i mitt livs samlingsskiva. The OST of my life. Livets musikcheddar.

bob hund i Hälsingborg i juli, JAAAA!

"Throw your peanuts!" "You throw YOUR peanuts!"



Orolig noshörning är rolig. Aha, lite nordisk lingvistisk förvirring på dig där! Härligt.

Homer: "oh no, I'm out of popcorn!"
Lisa: "throw your peanuts!"
Homer: "you throw YOUR peanuts!"

fresh fruit & vedge

Jag borde skriva arbete, så jag tänkte dänga till med ytterligare ett bananlogginlägg på samma kväll, denna bananöppningskväll (om än på varsin sida av tolvslaget). Mest för att jag är nyfiken över hur friskt & fantasifullt jag kan klara av att använda ordet "bananlogg" efter tre koppar kaffe. Bananlogginläggsundersökning, med andra ord. Fint med ord med många dubbel-gn i. Om man läser "dubbel-gn" lite snett, så ser det helt åt skogen ut.


Jajamän, detta är en banarnvänlig bananlogg. Kommer i framtiden inte handla så mycket om bär, dock. Elin svär.



"Erlandsson, var faaaaaaaan är mina tofflor?" sa Professorn, i släpp fångerne loss, det är vår!


Gott nock.

bananloggen öppnas

Detta är Mulle i Magen, min nervositetshörna, resedagbok, svensksvammelhög, banan. Kärt barn har många namn. Vad det inte är, är en blogg. Det här är de enda gångerna jag kommer använda ordet "blogg" i denna blogg. Blogg blogg. Sådärja, detta är en banan, har jag bestämt just nu. För tillfället, sen får vi se hur det går med det. På detta vis kan jag lite förnärmat neka att bli kallad "bloggare", och hävda min rätt att bli kallad "bananare", eller möjligtvis "mulles vän".

mulleimagen.b(anan)logg.se, open for business. Hej ny dag.

/banjotoasteren.

RSS 2.0