mulleimagen

Om en stund i midsommar.









Två medelålders midsommarfirande promenadtagande par gick förbi mig på stranden i Påarp, norr om fjället. Jag lyssnade på Janove som predikade i Köpenhamn och använde upp allt mitt kamerabatteri med vågor upp till knäna och solen bak molnen och regnet i horisonten. De önskade mig en glad midsommar. Jag hörde dem inte först, hade fullt upp med balansen och vinklarna och halleluliat. Jag var helt i min egen värld, sa jag. Det är väl härligt att man kan vara det ibland, sa de, och såg väldigt glada ut. Ofta är ensamma små platser och enkelt välbekant okänt folk bäst i hela världen.

Dagens musikhörna är, föga överraskande, norsk (et, un peu kaizeresque, je (ne) suis (pas) desolé). Hade ett grundläggande genombrott med Ompa till du dør här om dagen, det var micket spinnande, och förklarade en hel del. Mann mot Mann och Død Manns Tango finns inte på Ompa! Hur länge har jag ägt Ompa? Närmre fem månader, skulle jag tro. Hur mycket har jag lyssnat på den? En hel del massa mycket skulle jag tro! Jajamän! Likväl, på något sätt lyckades jag helt missa att CDn saknade två spår som fanns i foldern med filerna som Flamingoen hade rippat från systen hennes CD (sann historia!). Død manns tango var en av mina favoritlåtar när jag hade min Ompa-period runt jul, och på något sätt lyckades jag blanda ihop texten med Bris, helt missa att Mann mot Mann saknades, och både omsorgsfullt och väl gå igenom hela albumets texter utan att reagera på att fjøret och upptäcktsresandet var nowhere to be found. Detta måste tas upp med Flamingoen när hon återvänder, hela affären är ju på en höft lika intressant och värdig att uppmärksammas som gången jag hittade ett MWEEP på Maestro som inte skulle vara där.

Så. Slutnördat. UP, UP AND AWAY! 

Ein gasmask da, bra att ha. Nu står allt lite stilla, det borde rusa fram och tillbaka och runt runt runt, men det står mest stilla. Om inte alls länge är jag i Japan. Hugaligen & hurra.


"Du ger dem lillfingret, de tar hela klon," sa Sebastian om tonåringar i Lilla Sjöjungfrun.

Så var man hemma igen. Man har städat och petat runt saker i en liten vecka känns det som. Man har det akademiska livet som otåligt står utanför dörren och kollar på klockan. Man har adressändrat. Man lyssnar på Kaizers, å dä, dä ä najs. Man ska gå nu, och man ska äta sushi så det sprutar ur öronen.

EIN KLEINE HAIKU av Flamingoen:

IDAG FLYTTAR KVEIN

HUR FÅR HON PLATS I BILEN?

VINDSFÖRRÅD!

Jag skulle gå på bio med min mamma, bror och hans vän, minns inte vilken, men det var nog den som pratar mycket. Vi ville se en bra film, men fick biljetter till en dålig uppföljare, men vi gick och handlade lite godis likväl. Affären var full av godis, men de tog bort allt för det var någon sorts högtid som hade slutat... de andra hade fått tag på lite ditt och datt i sötsakkategorin, men kvar fanns bara en stor skinka. Jag köpte den inte. På parkeringen satt det någon utan hår i förarsätet på bilen framför oss, vi körde förbi och det var Helge. Jag snurrade runt i baksätet och vi gjorde det klassiska minspelet:

Helge: o_o
Elin: O______O
Helge: o_o
Elin: 8D
Helge: :D

Jag vinkade som en galning och sa "mamma mamma, Helge i bilen!" Hon tyckte att vi skulle vända och åka tillbaka och prata med honom, men det tyckte inte jag. Vi gjorde det ändå och Annalotta kom med. När vi kom tillbaka var bussen där och resten av bandet och ett väldigt alternativblondt fan. Vi hälsade ordentligt på Helge och lite grann på de andra, men mest bara vinkade återhållsamt för de var lite reserverade och på väg någonstans. Ses i Malmö, sa vi och vinkade lite till.

Med tanke på att jag inte har kontroll över mina drömmar, antar jag att det kunde varit värre. Tar man bort lite drömkonstigheter och själva situationen så var det i grunn och bånn en repris av verkligheten. Jaja. Första Kaizerdrömmen, kan bara gå nerøver nå.



Packade ner mina CDs i två pappkassar igår. Nu först blev det väldigt tomt på min hylla.

"It's like a seven layer lie pie... it does not taste good!" sa Ellen om lögner, sann historia.

Ikväll ska jag packa ner det mesta av det sista tingle tanglet, var det tänkt. Imorgon ska jag prata med studentservice om ett kryptiskt mail jag fick idag, alltid lika kul! Högre ort är av uppfattningen att jag ska studera musikvetenskap III i Växjö till hösten. Lycka till med det, Strömsund!



Øyvind: "bluesrock, jazzblues... jazzrock.... eller rockblues."
Terje: "du taler med kløvd tunga."
Øyvind: "næ."
Terje: "jo."
Øyvind: "eg gør ikke det."
Terje: "jo."

Sa Terje och Øyvind om genreproblematik i VEGA-DVDns gömmor, en stående, slående, enastående distraktion vid studier av... jazz... och blues.

Läste ut Doppler igår. Gick och handlade idag och sa lite ajö till skogen. Den dramaturgiska kurvan säger att akt ett är introduktion, akt två etablering, akt tre eskalering och klimax, och akt fyra lösning och avrundning, jag är en akt två-människa, jag vurmar för akt två. Doppler är mest en lång akt två, och det gjorde mig oanat ganska orolig... mest är det fantastiskt. Men också oroligt. Hur mycket akt två den än är, så har den fortfarande början och slut, och där emellan sker förändring. Ho ho, så välformulerat av mig.

Jag får nog ta och läsa den igen, helt enkelt.



"mandolinsolo... og litt sånn slow sexy dance flow groove", sa Janove om Enden av November.

Gick till biblioteket vid nio och satt en stund och snurrade på en stol, för till synes varenda dator i hela byggnaden genomgick någon sorts pubertal fas, identitetssökande, felsökande, reboostifiering, reinkarnering... jag tog det med ro, kaffe och en snurrig stol. Sen gick jag till den bortre delen av biblioteket och fann att de datorerna var mycket mer mogna av sig. Så från och med idag är musiketnologin avklarad! Sa ajö till säkert tre pers i min klass, de får föra budskapet vidare om någon undrar. Jag är inget socialt geni när det kommer till stora avsked, eller stora sociala vad som helst, det är del av min skinande charm.



"Finner ingen lycka bland tunna grenar" sa Salouh i deras låt Marken. När jag blir stor ska jag ha björk och bok och kastanj i mitt liv.

"STA TRAVEL LUND SWEDEN is pleased to deliver your complete travel itinerary through Sabre® Virtually There®."



Låter bra, n'est pas? Mailet har dock ingen bifogad fil som heter "BILJETTER HÄR", och eftersom oro håller logik gisslan med kuddar och obegripligheter skulle jag ha föredragit något åt det hållet. Men det har en länk. Som har en knapp. Som säger "e-ticket reciept". Gott nock!



(Att ha bob hund-Thomas som skriker "JAAA!" på huvudet är upplyftande och angenämt. Här ska inhandlas en latte och skrivas så det glöder om cajunpepparn.)

Igår bokade jag flygbiljett till Tokyo och sparade en bild av noshörningar som får popcorn i huvudet på en biblioteksdator. Jag hade nog tänkt ta bort den innan jag gick, men man kan ju inte komma ihåg allt här i livet.



















"Alla utom jag vet hur det ska gå, hjäääääääääääälp", sa bob hund i Trallala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss, som helt klart skulle vara ett viktigt inslag i mitt livs samlingsskiva. The OST of my life. Livets musikcheddar.

bob hund i Hälsingborg i juli, JAAAA!

Orolig noshörning är rolig. Aha, lite nordisk lingvistisk förvirring på dig där! Härligt.

Homer: "oh no, I'm out of popcorn!"
Lisa: "throw your peanuts!"
Homer: "you throw YOUR peanuts!"

Jag borde skriva arbete, så jag tänkte dänga till med ytterligare ett bananlogginlägg på samma kväll, denna bananöppningskväll (om än på varsin sida av tolvslaget). Mest för att jag är nyfiken över hur friskt & fantasifullt jag kan klara av att använda ordet "bananlogg" efter tre koppar kaffe. Bananlogginläggsundersökning, med andra ord. Fint med ord med många dubbel-gn i. Om man läser "dubbel-gn" lite snett, så ser det helt åt skogen ut.


Jajamän, detta är en banarnvänlig bananlogg. Kommer i framtiden inte handla så mycket om bär, dock. Elin svär.



"Erlandsson, var faaaaaaaan är mina tofflor?" sa Professorn, i släpp fångerne loss, det är vår!


Gott nock.

Detta är Mulle i Magen, min nervositetshörna, resedagbok, svensksvammelhög, banan. Kärt barn har många namn. Vad det inte är, är en blogg. Det här är de enda gångerna jag kommer använda ordet "blogg" i denna blogg. Blogg blogg. Sådärja, detta är en banan, har jag bestämt just nu. För tillfället, sen får vi se hur det går med det. På detta vis kan jag lite förnärmat neka att bli kallad "bloggare", och hävda min rätt att bli kallad "bananare", eller möjligtvis "mulles vän".

mulleimagen.b(anan)logg.se, open for business. Hej ny dag.

/banjotoasteren.