mulleimagen

Dr Horrible's Sing Along Blog kom och gick. Joss Whedon & vänner hade gjort en liten serie på tre avsnitt som de la upp på en hemsida en vecka, sen kommer DVDn ut. Kan ni tänka er; Joss Whedon, Neil Patrick Harris och Nathan Fillion i samma lilla nördiga superhjältemusikal! Fantastiskt extramaterial har utlovats. Joss + kommentarspår = utmärkt extramaterial.



I alla fall, så fick man annat att tänka på än att Dr Horrible försvann igen måndag morgon. I kronologisk ordning: broderns födelsedag, födelsedagsfirande, Hammenhög och live med Pontus Snibb, Häälsingborgsfestivalen, Kaizers Orchestra, galen tunna.



Min utsikt från biljettbordet i Hammenhög.. Najs, n'est pas. Jag gjorde två viktiga observationer av mänskligt beteende över kvällens gång, som jag ska presentera i punktform som följer:

1) there's no pleasing some people. Har man en dag inte en stämpel att stämpla folks händer med när de betalar inträde så kommer de garanterat att a) fråga efter en stämpel, b) skoja om att de inte kommer att få komma in igen när de går på toa, och c) skoja om att de måste betala en gång till varje gång de lämnar området och vill komma in igen. Har man sen en stämpel nästa gång, så kommer (samma?) folk garanterat: a) tycka att det är lite fånigt och onödigt, eller b) inte på några villkor vilja ha en stämpel, och c) skojfriskt håna systemet på olika vis påminnande om punkt 1.b och c. There is no pleasing people, och folk gillar att skämta om saker hur de än ligger till. Vilket är ganska trevligt.

2) generellt är folk av uppfattningen att sitter man och kladdar på ett papper så är man fruktansvärt uttråkad, när sanningen snarare är att har man en penna (alltid) och ett papper (jojomän) inom räckhåll så är det fysiskt omöjligt att vara uttråkad. Det är en tråkighetsbortmanande akt, helt enkelt, inte ett tecken på leda. Pontus uppmärksammade mitt pengamonster på finansprotokollet och drog direkt slutsatsen att jag hade varit less på att sitta för mig själv och vänta på publikum. "Nej, lite lugnt var det väl ibland", fick jag ur mig i farten, men vad som borde kommit ut är ju helt klart; "kan ju inte ha ett pengapapper utan ett vaktmonster, se så glad han är."



Sen var det Kaizers Orchestra. Skrålade med i Resistansen som vanligt, när Janove fick för sig att låta oss ta över precis där, där det är helt omöjligt att sjunga med, eftersom han sjunger ihop sista delen av en rad med första delen av nästa på ett sätt som gör att man helt tappar vad det är man sjunger om. Speciellt när man är några hundra svenskar & danskar som inte har hans begåvade tunga. Bra sak med Janove är att han alltid lyckas se både lite stolt och glad ut samtidigt som han försöker ge sin publik besvikna blickar. Den som var mest i vårt blickfång, där vi hamnade lite på sidan längst fram; Geir dansade runt en hel del och var sitt vanliga glada jag, man borde börja pusha för att han ska sjunga några av sina låtar igen. Börja en namnlista, eller något. Heja Dr Mowinckel!

Efter konserten frågade vi om vi kunde få en tunna. Nej sa de, de skulle användas till något hemligt. Några andra ville också ha en tunna, men gav upp när vi blev utschasade från tältet. Skam den som ger sig sa vi och slog läger utanför backstageområdet. Efter någon timme eller så började bandet droppa ut. Pratade lite med Janove (ja, se så nonchalant jag presenterar händelsen) om viktiga samtidsfrågor som vädret och tack för trevligheter. När vi väl fick tag på en norsk roadie gav man gärna bort en tunna, och vem stod inte där och rökte, om inte Terje? Tack så jättemycket, helt fantastiskt, sa jag och tog i hand och smilade.

"Terje," sa Killmastern, och tog Flamingoen i hand. "Annalotta," sa Flamingoen. Angenämt.

Nu står tunnan i mitt rum, efter lite ommöblering. Den är benpen.

Janove charmade publiken och utmanade oss att skicka upp en fotboll så skulle vi få se på talang. En man med många strängar på sin lyra och bollar i pumporgeln. Det började med att han skulle säga något fint om Helsingborg, och Geir gick fram och förmedlade något till honom. Hellraisern säger att Henke kommer från Helsingborg, stämmer det? Jubel!

Sen sa han något mer som jag inte tror någon förstod. Jubel! Sen spelade de Maestro. Kan nog inte bli så mycket bättre än så.